2015

Hade bara tänkt skriva ett blödigt litet tack tal till de människor som gett mig styrka det här året.

Men men, 2015 har fan varit skit. Började året i ett näst intill utbränt tillstånd. Hade jobbat som ett svin på Espressino i 6 månader, snittade väl 220/240 timmar i månaden. I början av året hade jag 40000kr undansparat trots att jag precis flyttat hem efter ha bott två månader på söder. Sen gick någonting snett.

Jag fortsatte jobba mellan 200/220 timmar per månad, stressade som fan, käkade dåligt.. Det slutade med att jag satt på lokalkrogen i Vällingby efter jobbet, varenda jävla kväll, och söp mig full. Jobba, supa, sova, varje dag, i typ 4-5 månader.
Jag mår illa bara av att tänka på det här, men vad ska jag säga? Jag mådde piss. Farmor gick bort, tjafs med päronen. Jobbade som ett jävla as, men fick noll uppskattning, bara skit.

I juni hade jag lyckats dricka upp 30 av de 40lax jag sparat ihop från året innan. Trots att jag tjänade 18-20 lax i månaden efter skatt, så krympte sparkontot varje månad.
Då skulle det väl passa jättebra att ge exet en ny chans tänkte jag. Men såklart, när jag faktiskt får för mig att gå all in, när jag faktiskt vill vara bara med en enda brud och står där beredd att ge henne allt som finns kvar av mitt hjärta.. classic shit. Kalla fötter, hejdå Kinezz. Så sitter jag där ensam. Igen. Har precis gått från att supa 7 kvällar i veckan ner till 2-3 kvällar, så ska man få hjärtat utslitet.

I Juli sa jag upp mig från fiket. Fick inte ut hela min lön i Augusti, saknades ca 6000kr, och har fortfarande inte fått dem. Jag var arbetsfri i typ två månader, så jag fick vila ut mig lite grann. Sen fick jag jobb som bartender på Old Beefeater Inn. As skön bar, med asgrymma kollegor.
Det roligaste är att det ligger precis bredvid min förra arbetsplats. Bokstavligt talat samma adress, Götgatan 11. Så det vore ju lite kul om jag kunde råka springa in min gamla chef nån dag så jag kan få min jävla lön nån gång.

Så jag hade precis börjat jobba efter att ha varit utan inkomst i två månader, var fett lack på min gamla chef, brottades med ett brustet hjärta om att inte bli nån slags sadistisk kvinnohatare, så gick Mormor bort.

Hade det inte varit för styrkan mina vänner gett mig, vet jag inte var jag hade varit.

Jag vill göra bättre ifrån mig i år. Jag vill vara en bättre förebild för min lillsyrra.

Första steget tar jag nu.

Fortsättning följer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s