1 år nykter.

Det här gick mycket snabbare än vad trodde det skulle göra. Känns som bara ett par veckor sen jag skrev mitt senaste inlägg. Känns som bara ett par månader sen jag skrev på mitt nykterhetskontrakt.
Ett par gånger de senaste veckorna har jag tänkt på den här stunden, och så har det slagit mig hur nära den faktiskt var. En overklig känsla som fick mig att stanna upp och tänka ”Wow.. Nu har jag nästan klarat av det, ett helt år.”, så var det nästan som om tiden saktade ner och allt blev tyst för ett ögonblick.
Men nu är jag här, fri från alkohol, nikotin och narkotika i ett helt år, och det känns så jävla bra.

Det här året har varit till största delen varit jävligt jobbigt. Jag har haft en jävla massa jobbiga stunder, känt mycket ångest, ilska och sorg. För lite mer än två månader sen var jag nog som närmast att falla tillbaka. Farsan åkte in på sjukhus, skatteverket tyckte att jag skulle betala 30lax i restskatt, allt jag gjorde på jobbet blev fel. Ingenting fungerade. I två, kanske tre hela veckor var allt, verkligen allt bara skit. Jag mådde illa, var arg, nedstämd som fan, och jag gick nästan konstant och tänkte på att sänka en flaska whisky.

Sen kom farsan hem från sjukan, han mår mycket bättre nu. Skatteverket gjorde rätt för sig och jag fick tillbaka 3lax i återbäring istället för att betala 30. Jobbet flyter på bättre än nånsin.
Det måste vara första gången på många år, kanske nånsin, som jag kan säga att hela den senaste månaden har jag faktiskt mått bra rakt igenom och känt mig genuint glad. Jag har vaknat upp och känt mig lycklig och stark.
Det jag åstadkommit hittills gör mig taggad på framtiden.
För första gången nånsin ser jag en tydlig väg framåt, och det känns som att jag kommer kunna skapa mig ett gott liv. I den tanken finner jag lugn och ro. Det känns som att allting faktiskt kommer bli bra.

Men men, när det gäller alkoholen.. Jag har en del jag vill få sagt men fuck, plötsligt blev det svårt att skriva. En del av mig skäms som fan och vill verkligen inte prata om skiten som varit, samtidigt vill jag verkligen dela med mig av upplevelsen.
Jag kände mig jävligt förvirrad/vilsen efter ett par veckor som nykter. Mådde piss, var ledsen, fick skakiga händer, ibland hade jag till och med svårt att skilja på drömmar och verklighet. Efter ett par månader var det som om verkligheten hade förändrats. Musik, filmer och människor omkring mig, det mesta upplevdes annorlunda. Förvirringen när en massa saker omkring en verkade förändras är svår att beskriva. Egentligen var det väl bara jag som förändrades. Men men, det är en helt ny version av mig själv jag har lärt känna under den här tiden, och jag tycker bättre och bättre om den här människan jag är utan alkohol för varje dag som går.

Jag drack så mycket som jag gjorde för att jag mådde skit.
Jag släpade runt på mycket sorg, smärta och ilska. Jag drack för att kunna somna utan att slippa tänka massa jobbiga tankar, för att slippa känna jobbiga känslor. Känns som att tiden ända sedan studenten bara är en blurrig röra. Idag kan jag se klart och tydligt hur allt eskalerat med åren. Hur alla negativa händelser på följd gått hand i hand med missbruket. Egentligen är det inte ens konstigt att det blev som det blev. Men jag förstår inte hur jag inte kunde ha en enda tanke på framtiden, hur jag bara kunde dricka upp pengar så fort de kom in. ”Som tur är” var drogerna bara en del av mitt liv under en kortare period mot slutet av mitt drickande, men fyfan för hur jag höll på.
Fyfan för hur mycket tid och pengar jag slösat.
Flera gånger när jag tänkt tillbaka på den här tiden och människan jag brukade vara har det gjort mig illamående.

Men människan jag var då är död, och det känns bra att säga så.
Det känns bra att kunna blicka framåt och känna att jag är på väg liksom, på väg mot något bättre, starkare än nånsin.

Det har stört mig som fan de senaste veckorna hur mycket jag ändå har tänkt under året som gått på ”när jag ska börja dricka igen”. Jag har så ofta gått och tänkt att ”nån gång i månaden kommer jag väl kunna dricka, typ när jag går på fotboll, när nån fyller år, vissa högtider, etc.”.
Men för ett tag sen slog det mig. De senaste åren har jag druckit som fan för att bedöva alla känslor och fly verkligheten. Varför sitter jag ändå här och försöker hitta massa anledningar och argumenterar för att börja dricka igen?
”Bara lite ju”. ”Bara lite här.. Bara lite där..”, plötsligt kände jag mig kluven.
Varför ska jag dricka överhuvudtaget? Helt ärligt. Varför?
Det fortsätter ändå i mitt huvud. Till och med nu i skrivande stund, sitter jag och tänker att ”som smakupplevelse i samband med måltid några gånger om året vore väl ändå ok?”. ”Bara lite”.
Jag gillar det inte. Allt, verkligen allt, har blivit bättre sen jag slutade dricka, och den här vägen vill jag fortsätta på länge. Hur länge vet jag inte, ett eller två eller fem år till. Jag vet inte, vi får se.

Men men, just nu, fuck alla substanser som tar mig bort från verkligheten.
Jag vill uppleva allting till 100%. Aldrig vara rädd för att känna något igen.
Jag ska jobba hårt, spara pengar, köpa lägenhet och motorcykel, njuta som fan av resan.
Fan vad jag fram emot den kommande tiden.

tumblr_ohxt43brv81tw34sto1_540

Tack Tony för din vägledning. Du har gjort mig till en bättre man.
Tack mina fantastiska vänner för ert stöd. Utan er hade jag aldrig klarat av det här.
Nu fortsätter vi framåt.

En reaktion på ”1 år nykter.

  1. Jävligt bra skrivet! Starka ord av en ännu starkare kille. Räta på ryggen, så bugar jag så ödmjukast för din framgång och klarsynthet.
    Leve livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s